Brukar lixom aldrig fungera första gången jag sätter ihop något, alltid någon detalj som sitter fel eller skall skruvas om. Så döm om min förvåning efter jag installerat allt, fyllt lite bensin i slangen och hittat att startspärren klickats ur.

Den startar på ett litet tryck..

Nå, gick inte riktigt jämnt men det trodde jag berodde på att synkningen av de bägge förgasarna skulle rätta till. Kontaktade FMCK-kollegan Jonas som hade en vacuum mätare och åkte ut till Öckerö för att mäta. Av med tanken och slangarna igen för att koppla in. Starta upp och skruva lite på synk skruven så var förgasarna jämna enligt mätaren och det kändes oxå i vibrationerna i hojen när jag tog mig hemåt. Men.. Vi tar det från början..

Fick skickat från Skottland i höstas en ”ever-lasting-exhaust-gasket” gjord i mässing.
Visar sig att att senaste modellen av Varadero och de tidiga inte har samma dimension ut från bakre cylindern..

Självklart passade det inte. Snabbt ringa till första bästa som är Fotta’s MC i Ludvika och få en originalpackning skickad. Avgassystemet måste ju vara intakt och på om nu jag ska starta upp den utan bröl och samtidigt konstatera om det är tätt. Nåväl den nya packningen kom med posten och en rostfri VW-klämma jag hittat på Ebay för 20 kr för 3 eller nåt.

Dags för installation av förgasarna och luftburk. Slangar och slangar och nämnde jag slangar? Nåväl, fick i hop allt och det gick över förväntan och smidigt.

Ja, hann med lite annat oxå innan jag fick kommit iväg och synkat. Kopplade in ett Blixtrelä till toppboxens bromsljus

Startade gjorde Varaderon på ett kick som sagt och när jag kör hem tycker jag att jag saknar det sista draget. Problemet fanns redan innan men det trodde jag berodde på synkningen.

Hojen känns rätt orkeslös, händer ingenting när jag rör på gasen. Segar sig upp i 100 knyck, väl där på högsta växel finns inget acc alls att hämta. Nåja, motorn gick ju inte heller speciellt rent så tänkte att löser sig när synkningen är gjord.

Synkade och motor och hojen fick en härlig balanserad gång. Något jag inte känt av på åratal men fortfarande orkeslös. Händer ingenting från 5000 varv och pådrag. Förr kunde jag lätt bara rycka till lite och hojen stack upp i 160 som ingenting.
Tror detta beror på för snålt ställda blandskruvar då jag ”bara” ställt dom i ”default-läge” utskruvade på 2 och 3/4 varv.

Har lixom ingen Haynes-manual så får hoppas på svar här eller så ringer jag till Fotta i morgon. Han sa nåt i somras om denna skruv..

Bensinkranarna är öppna och vet ju hur den går när den inte får bensin tillräckligt. Då börjar den hosta fram, då jag en gång vid bypass hade klämt bensinslangen.

Viss konsultation på det eminenta XL-forum och svar och frågor.
Blandskruven misstänktes först. Röd ring på bilden där den hör hemma
Fick förklarat av danske ”bönan” hur förgasaren fungerar och att det är som en trestegsraket.
Tydligen beror detta på att jag fortfarande har skit eller ännu mera skit sittandes i ”högfartsmunstycket”, gul ring på bilden. Jag vågade ju inte röra dessa vid tvätten i fall de var inställningskänsliga. De skulle tydligen ur efter viss konsultation med Fotta via telefon.

Fotta föreslog att jag skulle ta isär allting igen, skicka upp förgasaren till Ludvika och få den rengjord och justerad.
Det är en god och ekonomisk lösning men det blir en 40 mila resa till Ludvika i Påsk. Får köra på halvgas och sen ta tåget hem. Visst, det finns säkert firmor i Göteborg men här vet jag att det blir nånting gjort den närmsta månaden och sen får jag åka upp och hämta den.

Orkar inte längre att pilla av tank, luftburk, förgasare, ändra, sätta ihop, prova, köra, av med tank, luftburk, förgasare, ändra, sätta ihop, prova, köra, av med tank, luftburk, förgasare, ändra, sätta ihop, prova, köra, av med tank, luftburk, förgasare, ändra, sätta ihop, prova, köra, av med tank och åka runt till alla möjliga för att få allt synk å klart utan lämnar till proffsen.

Är väl lite förra säsongens strul som tog must och lust ur mig. Åka runt och hela tiden vara nervös så fort minsta ryckning börjar och sitta och spänna sig
Näe, få en fullständig översyn och provkörning, istället för att förklara problem. Har klarat mig utan verkstadsbesök på 6 år, är väl dags för ett besök nu om hojen skall köras i 6 år till och det får kosta lite. Säkert kan andra problem få en lösning oxå om en mek får känna på den. Är ju känsla som är svår att förklara om hur en hoj går och mår och vad jag gjort och inte.

Som inledningen av inlägget började så känns det som att hur det än är skapar det en jädra stress med att det lilla flytet inte finns där. Det är alltid något som jävlas tillbaka och varje gång jag gör något. Mek, snickeri, el eller vad det nu kan vara för projekt och jag får till det på första försöket så känns det alltid som att det är nåt som är galet ändå. Enda gången det funkat på första försöket var när jag bytte stötdämparen, resten får alltid göras om 2-3 gånger eller att jag hittar andra fel längs vägen. Som när jag skulle flytta på en kopplingsdosa i källaren och hela kabeln var röten och vittrat sönder och på det fick dra om all el från proppskåp till varenda brytare och lampa i garaget. 5 minuters jobb blev 5 dagar..

Ändå känns Fotta som ett bra alternativ även om det inte är nästgårds. Lite bökigt att ta sig till och från utan hoj och få lita på tågtider och såna saker men det löser sig väl. Om inte annat passerar firmatåget och åker ”biträde”

..och när hojen väl är ur garaget, så får jag plats att slänga och städa bort det som ska upp på vinden. Fixa till en arbetsbänk eller hylla och göra i ordning vatten, avlopp och det handfat jag ska installera för att kunna tvätta händer innan jag går in i huset. Finns något positivt men kanske har jag lite för mycket projekt på gång oxå men det måste göras nu när energin återkommit efter några års dvala.