Visst är det ett jobbigt ord. Något som har varit så lyckligt slutar på detta sätt.

Än är det inte slut men för att hitta oss själva och kunna gå vidare med eller utan varandra måste vi separera.
Det är inte ett ensamt beslut, det är ett beslut för bägges skull och förhoppningsvis hitta tillbaka.

Jag väljer att skriva om det för detta är en del av mitt liv. Något som påverkar mig och ännu ett vägskäl i livet. Vilken riktning skall jag välja?

En blogg är ju till för att förmedla, hur öppen skall den vara? Hittills har jag valt att förmedla allt och jag kan lika gärna fortsätta. Har ju inte ”fejsbook” och de som är intresserade läser även här.

Vill inte kalla mig singel, för vi gör det här för att hitta tillbaka i livet, vara tydligare i dialogen men det kan oxå ge ett avslut på riktigt. Många faktorer som småbarn, många flyttar, otrygghet, fördelat ansvar, ekonomi, egen tid. Det finns många funderingar varför det inte fungerar just nu men det finns också en tro om framtid, våga säga vad vi vill och vad vi förväntar oss om livet. Vafför klickar det inte just nu? Kanske för att det ska klicka bättre senare. Att komma ifrån kan innebära att vi inser att vi vet vad vi kommer att sakna och vad vi behöver.

När den här processen startade var det bara ovisst om framtiden. Som 43-åring fick jag nu erfara att jag var tvungen att ställa mig i bostadskö för att överhuvudtaget få en chans att få en lägenhet utan kriterier. En kö som är minst 3 år lång. Kosing finns att skaffa ett köpeboende men det är fortfarande inte rätt. Är inte inställd ännu för att skaffa ett eget boende som ändå ska säljas inom 2 år. Då kan jag hyra iställlet.

Så jag kommer hyra ett skabbigt litet torp på 30 m² med lite extra utrymme som en byggbod och ett litet redskapsskjul som jag ska riva och bygga hojgarage av. Det är liksom det som har varit förutsättningen. Kunna fortsätta ha hobbyn med varaderon utan att det skall hyras något garage extra. För bo i ett hyreshus, det existerar inte. Då bor jag hellre lite skabbigt och kompletteringseldar när det blir för kallt. Dessutom är det lite billigare och kan då på det viset spara lite penningar för att få råd med en bättre kontantinsats när jag väljer att hitta mitt nästa boende.

På sex veckor har vi bägge hittat nytt boende och fick häromdagen sålt huset vi nu bor i så att min flytt börjar redan nästa vecka. Det ska fixas med att köra dit ved först och främst och sen ska det också göras en översyn och ändras i trädgård för att få plats med alla grejor och att kunna köra in och parkera. Under tiden skall det packas och sorteras ut. Så det blir min påskhelg.

så…

Ett bakslag i livet innebär inte att jag ska ge upp min hobby. Är ju faktiskt den som för mig framåt, skapa det jag faktiskt är intresserad av och om den inte är delad, tar jag förnuftet till fånga. Skapade denna hobby när jag var singel och den har utvecklats. Gillar att exploatera, gillar att hitta nya platser och nya vänner och med småbarn är det svårt att dela denna ambition. Återigen handlar om det ”egna livet”, forma sig själv. Jag har mitt uttryck, delas det inte fortsätter jag min egen resa. Hellre en hobby än att gräva ned mig.

Vi är två om denna separation, det handlar om att ge och ta. Jag gav allt och hade svårt att dosera. Därför finner jag mig i att gå vidare. Passar det inte är jag inte svårare än att gå min egen väg. Naturligtvis är det svårare med en gemensam två-åring, men vad göra?

Vi har haft en otrolig tur. Jag hittade ett pittoreskt boende med plats för min hoj om jag bygger om lite. Frun fick den lägenhetstyp hon ville ha och huset såldes på 14 dagar efter kommit ut på annons.